mammagryn

Vilken? Jo, den stora tröttheten. Idag slog den till med dunder och brak. Jag maxade det rekommenderade koffeinintaget strax efter lunch och gick resten av dagen på sparlåga. Hoppas inte det ska vara så här i tre månader till.

Om två dagar bor vi i huset förresten, hurra! Och jag har tagit bild på magen, ska fixa upp senare. Tålamod tålamod.

Tjipp. Eller gäsp.

3 dagar kvar tills vi flyttar in i huset.
100 dagar kvar till Grynets beräknade födelsedag.
Fint va?

är det kvar nu, eller rättare sagt igår var det fyra månader kvar till det beräknade datumet. Ojoj. Tiden springer iväg. Magen har växt explosionsartat de senaste två veckorna och lite krämpor har följt med. Känns som jag får håll i magen, inte i sidan utan under magen, men jag gissar på ligamenten som inte hänger med i tillväxten. Då är det bäst att lägga sig på sofflocket och äta praliner. Ska kanske tillochmed våga mig på en magbild nu när magen inte längre ser ut som en gubbölmage. Men det får bli senare.

Grynet lever loppan under dagen, sprallar mest när jag sitter still på jobbet eller ligger på soffan och tittar på tv. Igår drack jag en dubbel cappuccino och då blev det fart i magen. H*n kommer att titta ut och be om en svart kaffe direkt... Nä, jag håller igen på kaffedrickandet, men ibland behövs det.

Listan än lång över saker som behöver skaffas till det lilla grynet. Men igår checkade vi av några saker på listan. Vi har fått förvara en hel drös med saker hos Ds kompis. Sakerna var sådana som vi plockade bort inför fotografering och visning. Igår gjorde vi ett ryck och flyttade sakerna till husets gästhus som vi fått tillgång till. Nåväl, väl hos Ds kompis satt vi och fikade och vips blev vi erbjudna deras gamla spjälsäng. Och gratis är ju gott, så nu står den och väntar i gästhuset. Vidare så har jag beställt Grynets första overall, gäller visst att vara ute i tid om man vill ha en. Turkos och randig, blir det bättre?

Det var denna tid jag vaknade idag. Somnade på soffan igår innan elva. Jag förstår inte varför jag inte kan sova. Sover oftast bra till tre-fyra, sen ligger jag bara och vänder mig. Och den lilla sömn jag får då är inte så bra, bara en massa sjuka drömmar. Drömde igår att vi skulle få tvillingar.

Är det månne mitt undermedvetna som förbereder mig för det som komma skall? Personligen tycker jag att jag borde sova länge istället så jag är utvilad i februari...

Jackan visade sig att inte hålla mig varm till vintern. Den var tunn som en vårjacka och skulle nog inte passa i januari storlektsmässigt. Så tillbaka på jackjakt. Förstår inte vad preggosar ska ha på sig på vintern, det finns inget. Får väl antingen köpa en regnponcho eller hålla mig inomhus tills jag passar min parkas igen. Bu.

är det visst nu. Tiden går så snabbt, tyckte det var vecka 12 nyss. Läste i den amerikanska preggoboken som jag ärvt av syster att nu ploppar magen fram, och det har den gjort med besked. Dom sa på jobbet att det verkligen börjar synas nu, så är det. Men inga magbilder än, tycker fortfarande jag ser lönnfet ut. Magen liknar lite en sådan gubbölmage. Men det kommer nog bildbevis om några veckor. Igår kunde jag inte längre stänga min regnjacka, så jag hoppas min nya jacka kommer snart.

Enligt min fiffiga bebisapp på telefonen så är Grynet nu 19 cm mellan huvud och rumpa och väger 500 g. Jag känner mer och mer hur det rör sig där inne, men det känns inte än från utsidan. Blev så otroligt sugen på kladdkaka igår, tänkte skylla det på cravings men sötsugen blir jag då annars också. Så inga cravings än. Orken har blivit lite sämre med så jag har fått sluta jobba heltid i skogen, nu är det kontoret som gäller. Men det är ganska bra, jag kan vara hemma på kvällarna och slipper sova i en knölig våningssäng.

Klart, slut. Och förresten har min jacka kommit, ska hämta den sen, hurra!

händelse inträffade imorse klockan 9.00. Då fick vi se underverket för första gången. D och jag höll händer då det dök upp en liten krabat på tv-skärmen framför oss. Ett hjärta med allt som behövs till det, två ben, två armar, händer, fötter, ryggrad och huvud fick vi se. Vad för sort Grynet är ville vi inte se och gjorde inte så heller som tur var. Några överraskningar vill vi spara till februari.

För nog var det spännande. Jag har de senaste fyra månaderna spelat upp många olika scenarier i huvudet om hur det skulle gå denna dagen. Och som tur var blev ingen av dessa (mardröms)scenarium verklighet. Grynet mår finfint, viftade lite på armarna när vi såg på. Datumet blev justerat till den 2a februari. Ska ändra tickern en dag då jag orkar, än så länge får ni väl lägga på en dag.

Och bilder fick vi ju givetvis, men dom ligger i bilen och jag sitter och kvällsjobbar lite. Så dom kommer senare i veckan. Men jag kan ju ge en ledtråd om hur h*n ser ut: Söt!

Hej svejs!

inlägget måste man ju skriva. Och hur går det då? Jo, framåt som tur är. Jag tyckte mig må som en prinsessa i början, inget superillamående, spydde lite då och då men inte så farligt. Trots detta var jag superpeppad på att vecka 12 skulle komma då kräkigheten ska gå över. Men icke, jag mår fortfarande illa, inte så farligt men det ligger där på lur trots att vi nu snart är i vecka 18. Så jag kanske inte fick värsta morgonkräkigheten utan en mer utdragen sådan. Jag har dock lärt mig vissa tricks för att slippa det värsta, som att aldrig bli hungrig. Tyvärr har min aptit påverkats och jag är aldrig sugen på något, förutom fanta.

Utöver detta så har det nog inte riktigt sjunkit in att vi ska få barn i vinter. Men på måndag är det ultraljud så då kanske det hela blir mer verkligt. Utanpå syns det inte så mycket, kanske om man vet om det och om jag ligger ner så putar det en del.

Arbetsnamnet är Grynet, därav bloggens namn. Från början var det Stickan men det passade inte riktigt. Vi hade inte tänkt ta reda på kön, bara det blir en bebis är vi glada. Grynet är just nu beräknad till 1a februari, men vi får väl se efter måndag. Hursomhelst, vi är spända. Det var allt för denna gången. Tjipp!