Pang
sa det igår. Ett psykiskt pang alltså. Jag blev tvärless på att vara preggo. Hade ont i sidan hela vägen hem från jobbet, fick köra bil med en knytnäve i sidan för att lindra det värsta. Sen kom jag hem och la mig på sängen så gick det över. Men då kom preggohormonerna och jag grät som ett litet barn och ondheten kom och gick under någon timme. Men som tur var gick både gråtheten och ondheten över.
I morse var jag gnällig och tjurig och det gick ut över D. Sen for han till jobbet och på min förmiddagsrast hittade jag ett gammalt nummer av Svensk Damtidning som handlade om prinsessbröllopet, grät återigen som ett litet barn. Och nyss slog jag en kik på mina tår. Hej korvtår.
Nåja, jag vänjer väl mig, 71 dagar kvar. Sen blir det vräkning.
I morse var jag gnällig och tjurig och det gick ut över D. Sen for han till jobbet och på min förmiddagsrast hittade jag ett gammalt nummer av Svensk Damtidning som handlade om prinsessbröllopet, grät återigen som ett litet barn. Och nyss slog jag en kik på mina tår. Hej korvtår.
Nåja, jag vänjer väl mig, 71 dagar kvar. Sen blir det vräkning.
Kommentarer
Postat av: Jessica
Sa kan det bli nar man ar pa smallen, och efterat ocksa for den delen. Som undertecknad kanner mer an val till. Det basta ar att tanka att inget varar for evigt, inte graviditeten och inte barnaskri heller. Ella langtar efter sin moster Dannie och morbror Daniel! Kram pa er!
Postat av: Andréa
skickar över massa kramar och styrka!!! Bästaste Dannie!!
Postat av: Helena
Åh Dannie, dom totalt oförutsatta gråtattackerna är inte att leka med...men du har klarat dig bättre än mig, mina första kom för minst en månad sen... Huvudsaken är ju att man bouncear tillbaka igen! Antar att grynet, liksom krabaten, har utvecklat kickingskillsen till att vara på flera ställen samtidigt, samt den här förmågan att försöka tränga sig ut genom magen... Keep up the good work, D-dagen närmar sig!
Trackback
