mammagryn

  

1 vecka till vänster, två till höger. Hon har växt en centimeter på längden, men på bredden är hon lika stor som när hon föddes. Hon har redan växt ur en pjamas som inte längre räcker till längdmässigt. Det är nog benen som är långa för bodies i samma storlek passar fortfarande. Den största skillnaden mellan bilderna är nog Noras hudton. På första bilden bilden är hon ganska nysolad och har fortfarande en släng av soten medan på den senaste bilden har gulsoten försvunnit. Världens finaste bebis!

Där fick jag för att jag skrev att Nora sover gott om natten. I natt höll lilla fröken låda HELA natten, det enda som dög var att använda mig som en mänsklig napp eller ligga på pappa och sova. Trötta är vad vi är denna morgon medan Nora sover gott i sin säng. Blir nog bäst med en nap på soffan tills hon vaknar.


Det är tur att hon är så söt...

kallar vi Nora för det mesta. Vi försöker lära oss hennes rutiner, de är dock något svårtolkade. Hursomhelst sover fröken bra på natten och det är vi glada för. På dagen vill hon helst äta hela tiden. Men stoppar vi in henne i Norarallen, bäddar ner henne i vagnen och går på promenad så sover hon några timmar. Vi har dock tagit till ett vapen för att minska på non stopätandet, nappen. Eller tutten som man säger här. Det började då Nora var tvungen att bli stucken en massa på sjukhuset och då var nappen en bra tröst. Vi får väl se om vi skapat ett nappmonster i framtiden.

Nu är vi äntligen hemma på heltid sedan några dagar. I fredags fick vi åka hem på permis från sjukhuset då gulsoten inte ökade lite fort längre, men under helgen och början av veckan har vi varit in på sjukhuset varje dag för prover. Så hemmamyset har blivit lite konstigt. Men i tisdags så hade lillgrynet gått upp så mycket i vikt och gulsoten hade gått ner så vi fick bli utskrivna, hurra! Mamma och pappa firade med semla och gammdricka på kondis, Nora fick en ny kofta.

Vi måste ju rapportera resultatet från tävlingen! Nora föddes ju den 14 februari och hon vägde 3515 gram och var 53 cm lång. Jag har överlämnat resultatet till mitt sekretariat för analys och vinnaren är.... Elisabeth! Idun får också ett pris då hon var närmast datumet med en dag. Priset blir ära och berömmelse på mammagrynsbloggen, även Noramys vid tillfälle.


Pruttleende!




Nu när vi äntligen får vara hemma och vänja oss vid varandra myser vi mest hela tiden. Dock grusas det lite av att jag fått öroninflammation, bu. Fick det innan Nora föddes men alla härliga mediciner och gaser under förlossningen gjorde nog att det gick ner lite, men nu har det blossat upp igen. Men jag var hos doktorn idag och fick en påse mediciner så nu ska det nog bli ordning på det också. Allt för idag! 

Så kom vårt Gryn äntligen! I fredags var vi hos barnmorskan och då bestämde vi att vi skulle fara upp på sjukhuset för att kolla så allt stod rätt till eftersom Grynet inte rörde sig lika mycket längre. Väl där konstaterades det att det inte fanns så mycket fostervatten kvar där inne. Så i lördags for vi in för att sättas igång. Men Grynet lät väntas på sig och i tisdags morse föddes hon.

Vi är fortfarande kvar på sjukhuset med vårt Gryn på grund av lite olika saker. Hitintills har vi provat fem olika sjukrum, alla delikata måltider landstinget har att erbjuda samt vandrat många kilometer i nus korridorer. Dagens rum erbjuder ett solarium till Grynet, ett skåp till D att sova i och en säng till mig. Som ni förstår har Grynet fått en släng av soten men är nog snart kry igen.

Väntetiden här har gjort att vi kunnat fundera ut ett namn till vårt underverk och vi har kommit fram till Maj Nora. Maj efter Ds mormor och att nästan hela hans familj fyller år i maj, och Nora för att det är fint. När vi inte kallar henne Grynet så kallar vi henne för Nora.

Nu ska vi vila upp oss lite, återkommer när vi är hemma med vinnarna. Idun vann dagstävlingen, resten ska jag analysera. Tack för alla grattishälsningar finingar! Kramar!

Vill inte komma ut. Nu har ju till och med utomhustemperaturen stigit till mer humana nivåer. Nåväl, imorrn är det max en vecka kvar till vräkning, jag har målet i sikte.

Uppdatering: När jag bloggar från mobilen verkar det inte gå att kommentera, men nu ska det gå. Och nej, ingen bebis än.